En Perfekt Pep-Walk a la Lotta

När man väl har Kraschat, Gått i Väggen eller fått en diagnos som för min del blev ”Utmattningsdepression” gäller det att hitta någon slags framkomlig väg mitt i detta totala Kaos. Alla gör olika och till dig som inte varit där ber jag bara vänligt – Döm inte, ni vet det där gamla ordspråket ”Döm inte någon förrän du gått en mil i hans mockasiner!”. För min del har Pep-Walk (PW) varit en av de mest värdefulla redskapen och jag är oerhört tacksam att jag kunnat gå ut på dessa promenader. En PW i min värld innehåller något av följande: Ljudbok, Radio, Musik eller Naturens ljud. Beroende på dagsform får jag anpassa PW´n. Tilläggas bör att det finns andra mycket värdefulla promenader också s.k. Babbelpromenader – där man med en vän kan Babbla om allt mellan himmel och gjord. En PW har olika ingredienser. Musiken ger en enorm kraft och med väl utvalda låtar kan man göra sin egen Pep-lista. En Ljudbok kan ge ren och skär avkoppling – Det är dock inte självklart att detta funkar för under första chockfasen klarar hjärnan inte av att förstå vad berättelsen handlar om, vilket ju ändå är ganska trevligt om man nu lyssnar på en bok. Tack vare min Fantastiska Kurator fick jag dock rådet att fortsätta lyssna även om jag inte kunde hålla koncentrationen och hux-flux, en vacker dag infinner sig den enormt sköna känslan av att man får lite andrum och man lever sig in i bokens fantastiska värld! Radion har ett oändligt arkiv av Sommarpratare, Vinterpratare och dokumentärer – men här gäller att känna efter vad man vill och orkar. Ibland passar inte de tunga sakerna då man har nog med sitt eget utan en mer lättsam variant sitter bättre

Men nu ska jag beskriva hur måndagens PW gick till då den var av Högsta kvalité. Det innebär absolut inte att alla är lika lyckade, men just i då fick jag till det med musiken, solen och tankarna på rätt ställe. För det första gäller det att hitta sin egen musik. Har själv tre olika Playlists på Spotify med nuvarande favorit ”Best of Lottas Pep”. Sedan tidigare finns ”Lottas Pep lista” och ”Lottas Nya Pep” och JA, jag är mycket medveten om att fantasin kanske kunde varit bättre vid själva "namnandet"…

Best of Lottas Pep

Om man som jag var ung på 80-talet märker man snart en hel del ”gamla godingar”. Detta i syfte att hitta tillbaka till den där känslan av ”Jippii – hela världen ligger och väntar på att få upptäckas!” Musiken kan ta fram minnen som man nästan glömt och när The Weather Girls drar igång ”It´s raining Men” känner jag hur dansgolvet lockar och jag vill dit igen.  En vacker dag i framtiden ska jag jazza loss igen, men just nu blir motionsspåret mitt dansgolv och leendet på läpparna känns befriande. Längs med promenaden, som nu sitter i ryggmärgen efter alla rundor, har jag också mina inspirationspunkter. Den första påminner mig om att jag är så tacksam att jag har mina döttrar. När de är med i skogen berättar jag varför det finns skum i bäcken. Det är för att Trollen tvättar håret och då vet vi ju att det skummar.

Oavsett hur svart det har varit har jag som mamma en grundkärlek till mina barn vilket gör att jag fortsätter kämpa – och vissa dagar kanske det är just det enda, men oh så viktigt! Jag vill finnas där för dem och jag vill ge dem Massor av Kärlek!

Under tiden som Christ Rea sjunger ”On The Beach” förflyttar jag mig till Turgutreis Beach i Bodrum och jag känner hur vinden och solen gör underverk med mig. Tänk att musiken kan få fram så oerhört sköna känslor. 1989 fick just Bodrum en plats i mitt hjärta då jag och Resepolarn hittade denna lilla Guldklimp för första gången på vår Tåg-/Båt luff som varade i 10½ vecka. Minnena poppar upp och ännu en gång ser jag framför mig hur jag i framtiden ska återuppleva dylika resor.
Nästa passage visar idag hur det finns solglimtar på vägen och att jag kommit en bra bit på min resa. För ett år sedan var glimtarna inte lika många och för två år sedan samlades de mörka molnen till ett riktigt åskoväder – känslan av Hopp är viktig under en PW!

 

Vissa låtar har periodvis varit viktigare än andra och någon gång ”annonserade” jag på Facebook efter låtar som gav styrka. Fick då bl a Katy Perry´s ”Roar” som förslag och wow – DEN ger kraft om man blivit nedtryckt i skorna. Kan köra den på Repeat ett par gånger vid behov. I denna kategori finns också ”Eye of The Tiger” från filmen Rocky III. En period var jag tvungen att leka Rocky Balboa i spåret och jag visualiserade hur jag fick ”eye of the tiger” för att helt enkelt klara av situationen.  Jag är ett stort Whitney Houston fan och en av favoriterna är ”Greatest Love of All” och när textraden

No matter what they take from me
They can't take away my dignity

kommer tar jag i för kung och fosterland och sjunger med – detta ger just MIG rysningar och är av stor betydelse för min resa! Nu ska jag tillägga att jag ÄR glad att jag bor i en liten by med närhet till skog och natur. Träden har blivit vana att se mig både sjunga, knyta näven, gråta och dansa – det är inte helt säkert att detta varit lika ”lätt” om jag bott i Stockholms innerstad.

Har jag tur på min promenad dyker det upp ett rådjur på ängen som jag kan säga några ord till, är inte helt säker på att de förstår vad jag säger men å andra sidan tjafsar de sällan emot heller.

 

Just idag när jag fotade fanns de inte där så ni får liksom jag ta fram fantasin! Fantasi – vad vore livet utan Fantasi?! Måste bara berätta, när jag ändå talar om Foto - Tekniksnille som jag är - NOT! upptäckte jag idag att man kan ta kort med självaste "hörlurssladden" - coolt! Har bara haft dem i ett år så---Och upptäckten var ju för att jag "råkade" trycka fel och hörde hur jag tog kort på insidan av fickan,  så det var liksom inte snillet i mig som dök upp...

Eftersom jag kör Shuffle Play på Spotify vet jag inte vilken låt som kommer här näst och blir det t ex ”Med dig vid min Sida” av Sarah Dawn Finer känner jag en stor värme i kroppen till de vänner som verkligen funnits där vid min sida. Tänk att just HON skickade ett sms med den låten och tyckte JAG skulle ha den. ”Thats What Friends Are For” med Dionne Warwick rundar av denna tanke på ett sätt som kan innebära allt mellan stort leende och forsande tårar! Fick flera bra låt-tips via den där annonseringen och är tacksam för varenda en ska ni veta!

När jag sedan kommer fram till skylten...

 

...så tänker jag nästan alltid samma sak. Denna bro borde döpas om! Det finns ingen möjlighet att någon gått här flera gånger än jag de sista åren. Visst är det ändå lite kul att fantisera om att få något uppkallat efter sig och undra hur jag ska få Kommunen att sätta upp en ny skylt…”Lottas Bro – Här hämtar vi Inspiration” – allvarligt, visst vore det bra mycket finare än den där Eriks Bro?!

När jag ser ljuset i tunneln blir jag nästan lite rörd, närmar jag mig verkligen så mycket som jag tror och hoppas? Just idag känns det ändå möjligt – denna känsla ska bevaras så jag kan plocka fram den även när en sämre dag kommer. Jo jag vet, jag har låååååångt kvar, men huvudsaken just nu är att jag faktiskt tror att jag ser ljuset! Det är inte alltid jag gjort det och jag vet att det finns många där ute som inte ser något ljus och till er vill jag bara säga, Kämpa På! Det kommer en dag när ni ser en liten, liten, glimt – fånga då den och bevara den i hjärtat!

 

När jag närmar mig den s.k. ”Mördarbacken” ser jag hur jobbigt det verkar, men jag är fast besluten att komma upp dit. Spottar i nävarna och tar fram den kraft som behövs – tvi,tvi, tvi. Vi de tillfällen då jag har Babbelpromenad med en Vän pratar vi sällan så mycket i denna backe eftersom vi mest flåsar. Men nu är det PW och här kämpar vi på alla plan, både mentalt och fysiskt. Målet syns och DIT ska jag. Väl uppe Pustar jag ut och tänker ”Japp, styrkan finns där allt!”

Passar här på att förklara lite av min Look. Solglasögon är för mig ett absolut måste. De har i princip 2 olika uppgifter. 1. Skydda mot solen (den gissade ni nog!) 2. Skydda rödgråtna ögon. När man går till Kuratorn bör ett par solglasögon alltid medtagas. Risken är överhängande att man där ”avslöjar” lite av de sorger man bär på. Då är ett par ”solisar” ett galant sätt att sedan skydda sig själv på hemvägen! Kylan och halkan kom visst precis lagom till min axeloperation vilket är lite osis med tanke på halkrisken, men man kan ju inte ha tur jämt *host, host*. Så idag var det broddar på och så behövdes en mössa eller för en sån som mig  ”Öronband” (ni fattar…) Att få luften ända upp i skallen är underbart för ett värkande huvud. Allra bäst trivs jag när håret kan flyga och fara i vindarna från Havet, men vi är ju inte så där jättemånga som bor med havet inpå knutarna så då får man hitta ett substitut som är Nästan lika bra. Och så Leendet på – om det så är det enda leendet jag får idag så kan jag i alla fall ge mig själv ett! OBS! Även här ska jag erkänna att det funnits många PW´n då detta inte funkat, men just nu gick det!

Sista etappen och jag närmar mig hemmet. Passerar den lilla oasen med Ån som flyter genom skogen och solen som kämpar sig fram genom trädkronorna blir på något sätt en bekräftelse på alltihopa – det finns platser som kan ge ro i själen och kan solen så envist kämpa på år ut och år in så kan väl jag?!

Väl hemma börjar det nu märkas att solen faktiskt värmer och vi går mot ljusare tider. Det droppar lite från taket och när jag sitter där och pustar ut går tankarna till de två första veckorna efter Kraschen. För er som inte minns de sista veckorna i mars 2012 kan jag upplysa om att det var ett fantastiskt väder. Solen sken och jag kunde ligga i en solstol på altanen och i mina försök att hosta fram något positivt med min situation tänkte jag ”ja, ja – ska man nu ändå nödvändigtvis gå in i den där Väggen är ju tidpunkten väl vald (OBS! jag vet att man inte väljer!). Nu har jag Solen och Våren att hämta kraft ifrån”.

Vad jag just då inte visste var att jag skulle gå igenom alla årstiderna och att resten av den våren och sommaren liksom inte var på min sida ens väderleksmässigt.  Jag fick ägna stora delar av hela 2012 med att peppa för dagen och jag lovar jag hade INTE ”Den Högre Makten” på min sida, i många bemärkelser. Nu, januari 2014, kan jag ändå se att jag är en bit på väg och jag kan sätta upp mer långsiktiga mål än att bara överleva kommande dagar. Jag är tacksam för de dagar solen skiner, men å andra sidan har INGET väder hindrat mig från att ta en PW!

Till alla er där ute som kämpar – jag VET att vägen är både svår, lång och krokig och detta med Pep-Walk har varit ett sätt för just mig att orka. Frisk luft och motion är väl det enda som är lika när man försöker sig på att läsa om hur man ska komma vidare. Var och en har sin egen ryggsäck och var och en får hitta sin väg. Jag är idag Glad att jag ganska så fort hittade ut på mina PW och kommer nog använda dem resten av livet.

Kanske kommer jag t o m att göra en ny Spotify-lista en vacker dag, men har ingen aning om vad jag ska döpa den till, vore ju Pinsamt om det blev ”Lottas Pep-lista nr 4”.

Ha det bra där ute i verkligheten och ta hand om er själva och varandra.

Kram Lotta