En Dag i en Sjukskrivens Liv – Med en glimt av humor…

Hur kan då en dag i en sjukskriven människas liv se ut?

Jag, nu blir det ju lite speciellt när man är sjukskriven på 150% (50 för Väggen och 100 för axeln) och fredagen blev verkligen symbol för hur mycket man har att göra i denna sits.

Rutiner är viktiga så även om jag inte stiger upp 05:30, vilket jag gör som frisk och helt arbetsför, så kommer jag upp och tar mitt kaffe osv. Klockan 8.00 ringde telefonen och ett samtal kring Väggen-sjukdomen under 45 min. Spelar ingen roll hur stark jag tror jag är men vissa saker GÅR inte att prata om utan att det kommer en tår eller t o m två!

Sedan var det dags att ta en macka och här kan noteras att maken inte köpt RÄTT Lingongrova så nu vet jag att jag har tio frukostar med någon konstig variant – snacka om att livet är Hårt!

På med varma kläder och promenad till sjukgymnasten. P g a axeln kan jag inte köra bil och frisk luft har ju aldrig varit fel. Lyssnar på lite go musik och fastnade för Astrids  Be Your Own Hero– den blir bara bättre och bättre. Väl framme vid Vårdcentralen har de en NY person i receptionen och en sådan stamkund som jag blir ju helt förvirrad. Va – hon känner ju inte igen mig! Jag ska väl inte behöva VISA mitt frikort, de andra VET ju att jag har ett. Och samtidigt kommer tanken – Tänk om hon begär Legitimation? Just idag är mitt Körkort på väg till Halmstad för att jag lyckats med konstycket att handla på Internet och få paketet utdelat till Halmstad…ja, ja, ni vet – det snurrar till ibland. Kan inte undgå en parantes i detta sammanhang…Vid Fotoperation fotoperation nr 2 för 2½ år sedan hade jag varit smart och tagit ut alla onödiga saker från fickorna så jag kom dit med endast Visakortet och Frikortet. Det var på håret att de tog emot mig och i min lilla värld tänkte jag ”ja men Herregud, VEM kommer hit och checkar in på operation utan att man måste?!”. Som tur var var min Privatchaufför tillika Pappa med så HAN fick visa sitt körkort och intyga att jag var jag – ler åt minnet så är i efterhand! Hade ju varit hemskt snopet att åka hem utan operation p g a ett glömt Körkort!

Dags för sjukgymnasten…Han frågade hur det var med axeln och jag som i tisdags var så stolt över att jag antagligen just då var Världens Bästa Axelpatient skruvade på mig lite och fick erkänna vad jag gjort. Råkade glömma bort mig i onsdags och lyfte en liten kasse som stod på golvet – Grrrrrr!
Japp, då får vi backa Rehabträningen och ta det från början lite. Ja, ja – smällar man får ta, ni vet den där

 

Hem och ladda om för att ta hand om den Psykiska biten. Av någon konstig outgrundlig anledning är det så mycket lättare att beskriva en axel, en fysisk smärta, än vad det är att beskriva den psykiska sjukdomen – varför ska det vara så? I alla fall så kom Privatchauffören (=Pappa) och vi drog in till stan. Passade på att som tack för alla resor bjuda honom på lunch och var sååå nöjd med mitt val. Vi var nästan ensamma i restaurangen, det smakade gott och det var lugnt och harmoniskt tills det kom ett stort gäng konferensgäster. Att folk ska behöva prata så mycket när de ska äta??? Ljudnivån steg och vi drog! Dags för Psykologen – hua hua. Denna skrämmande situation, men OJ så behövligt. Om jag nu ska komma ut på andra sidan är detta oerhört viktigt – gå igenom, bearbeta, förstå och acceptera vad som skett och hur det påverkat mig. Nässprayen används eftersom jag alltid blir helt igentäppt i näsan då ögonen envisas med att rinna. Men stolt och nöjd över mig själv för att jag bestämt mig för att ge detta en chans. Tacksam att de tagit emot mig, vilket inte är en självklarhet i vårt samhälle! Och wow – vilken underbart psykolog!

Eftersom jag blir helt slut av detta så var sängen en härlig viloplats när jag kom hem. Hade även planerat barnens hemkomst så T1 fick följa med hem direkt medan T2 var hos en kompis och lekte. Jag slocknade och sov i 1½ timma – Hjäääälp! Klockan var 16:30 när jag vaknade! Upp och hoppa och försökte ringa T2´s kompis, vilket bara det krävdes tre försök innan jag kom på att jag behövde mina glasögon för att se telefonnumret. Fick dispens av den snälla mamman att hämta vid fem så jag skulle hinna en kopp kaffe och vakna till lite. Tacksam för Nespressomaskinen

Men fy bövelen vilket äckligt kaffe det blir om man glömmer själva kaffekapseln ….Hinner också med att välta något i nåt skåp, vilket jag helt sonika struntade i och fortfarande inte tagit mig tid och ork att undersöka. Bad en stilla bön att mannen kanske kunde hämta så jag slapp ge mig ut i den kyliga kvällen och precis när jag skulle sms´a min fråga kom meddelandet ”hemma vid 20.00” – japp, flyt på alla håll och kanter. Mitt i allt detta skulle” fredagsmysmaten” fixas och jag är så tacksam för att T1 idag valt ”Karins Lasagne” – skjuss in i ugnen och en timme senare klar att äta. Smidigare än så blir det ju inte. Kan tillägga att jag under de senaste åren varit en stor bidragande orsak till färdigmatföretagens växande vinster och borde egentligen få en utmärkelse här.

Hämtade Tvåan och sen kunde vi slappna av och bara mysa. Att ibland gå mot strömmen och inte vara så vanlig, d v s  i detta fall Våga Vägra Tacos, passar mig utmärkt.

Avslutade så fredagen med att kolla på Skavlan och måste säga…Bill Gates – vilken Man!!! Flera sådana människor behövs och jag är full av beundran! För er som inte såg rekommenderar jag detta stark. Det var även en gripande historia värd att se om en kvinna från Irland.

Klockan 22.00 var sängen lockande igen och Johnny Blund (jag vet att han heter John, men eftersom vi umgås så mycket kallar jag honom Johnny!) passerade ganska omgående och slängde sina sömnkorn i ögonen på mig.

Japp, så här kan en dag se ut för en som kämpar vidare mot Mål 2014 – att bli en friskare, starkare och gladare person. Följ mig så får vi se hur läget är om 11 månader.

Drömmer nu också om mitt lilla Paradis där Sol, Vind och Hav möts. Maken passerade igår och tog en bild på VÅR plats – DÄR ska jag snart få hämta energin och känna harmonin igen.

Ta hand om er själva och varandra!
Kram Lotta