En "Utbränd" är som Våren - Kämpar för att komma igen!

Som ni märkt har det varit lite magert med skrivandet på sista tiden och det beror helt enkelt på att jag tog en liten ”djupdykning” igen. Man kan ju tro att jag skulle vara härdad vid det här laget, men faktiskt t o m JAG blev verkligen förvånad, arg, frustrerad och ledsen över att precis vad som helst verkar kunna hända. Dock har jag med åren lärt mig hur jag ska förhålla mig till saker som dyker upp för att återhämta mig och hitta tillbaka till fokus och även om det inte går på en dag så är det som med Våren – jag kommer igen!

På hemresan från Björnrike i lördags hörde jag på radion en fantastisk nyhet – Den första Tranan har kommit till Hornborgasjön. Googlade direkt fram en bild och visst känner man det där Hoppet som är så oerhört viktigt? Kan det vara så att Våren verkligen är på G?

Vad skulle vi göra om inte hoppet fanns? Jag tillhör de "udda" typerna som på gymnasiet läste Humanistisk Linje, Helklassisk variant med både Grekiska och Latin och jag lovar – det finns inte mycket kvar av vare sig grekiskan, som dessutom var antik grekiska !!!, eller latinet men vissa saker sitter som berg ”Dum spiro, spero” – "Så länge jag andas, hoppas jag". Hoppet om att det kommer en vår och hoppet om att allt ska bli bättre är liksom en grundläggande förutsättning för att fortsätta framåt.

Och vet ni vad – idag på min Pep-Walk hittade jag dessa små söta, fantastiska  och Hoppfulla Tussilago

Man blir lite varm i hjärtat och plötsligt hoppades jag kunna ta fram solstolen och ligga och njuta. Tänk om jag min sista vecka som helt sjukskriven för axeln kunde ligga på altanen och skaffa mig en lite klädsam solbränna till jag ska börja jobba – vore inte helt fel! Efter ytterligare några hundra meter kommer motståndet, jaha då ska minsann Herr Vinter visa att han inte riktigt gett upp än så då började det snöa. Jag vet att det knappt syns, men det blev ännu värre...

Inte så mycket, men tillräckligt för att störa bilden av Tussilagon som jag hade på näthinnan. Men då gör man som med övriga Maktkamper – synar för- och nackdelar. Vad kan jag lära mig av det som nu händer. Jo, om vi nu hoppar tillbaka två veckor kan jag när jag nu skärskådar det hela konstatera att vissa frågetecken rätats ut. Nu VET jag till 100% hur det hela gick till när jag var på väg på mot den stora Kraschen. Det är klart att jag trott mig veta innan, men tack vare att någon sitter ner och gör allt för att bevisa något som inte är sant får JAG kött på benen. Jag säger som Karin Boye

Det gör verkligen ont att sanningen kan vara så bedrövlig, men med insikten och vetskapen kan man förhålla sig till det hela och ta de steg som behövs. Tussilagon kanske var lite för tidig och får backa undan en stund till. Tranan vågade friskt men var för snabb och häckar nu där uppe vid sjön i sin ensamhet en stund för att helt enkelt slicka sina sår, ta ny kraft och nytt mod. Men sen, snart, kan Vi, både Våren och jag, göra ett nytt försök – då är det dags att Våga pröva igen.

Jag är medveten om att jag skriver lite i gåtor, men det är inte läge för klartext än. Just idag vill jag dessutom ge alla er där ute en känsla av att Kämpa På. Precis som Våren ibland får backa så är ETT ändå givet – Vi/Ni/Den kommer att komma igen. Det är inte läge att Ge Upp även om man ibland kanske ska fundera över sina alternativ och ändra inriktning, men att omvärdera sina mål och sina drömmar är verkligen inte att ge upp – det är i högsta grad att kämpa på.

Visst kan man tycka att det är grått ute idag men i Nyhetsmorgon igår pratade Erik Fernholm som driver sidan Lyckoaktivist om hur vi ska klara den Gråaste Vintern sedan 1988 och bara det faktum att det är ok att tycka det är Grått gör att vi kan acceptera och hantera det. Vill ni kolla så har ni Länken här Lyckoaktivist, Gråaste Vintern sedan 1988. Man behöver inte gilla det gråa och det mörka men om man ”omfamnar och accepterar det” kan man på olika sätt hitta ljusglimtar. Ibland får man ta till alla möjliga fusk när så behövs och då är ju Internet helt ok, för lite glad och uppåt blir man ju av att få ett leende av självaste Solen

Ta nu hand om er alla där ute och kom ihåg Våren kommer Igen och det gör vi människor också en vacker dag!

Kram Lotta

 

P.S. Fick Äntligen beröm igen av min Sjukgymnast - När det gäller Axeln är jag nu på G Big Time. Han underströk några gånger att jag ska Sluta träningen när det gör ont - tänk att DET ska vara så svårt ;)