Det är mer än 5 månader sedan jag sist skrev här. Det
betyder inte att jag inte haft några funderingar utan mer att jag inte vet
riktigt hur jag ska lägga fram dem här. Det har hänt så mycket och eftersom jag
fortfarande inte är klar med det där ”huret” får de texterna fortsätta att
ligga till sig och utvecklas lite.
I fredags deltog jag i en konferens anordnad av Hjärnkoll med temat "Psykiska olikheter - lika rättigheter". Inom ramen för projektet Hjärnkoll har man utbildat ett gäng Ambassadörer som berättar sina egna erfarenheter kring psykisk ohälsa. Det viktiga att bära med sig är att livet ibland suger och vi måste våga prata om detta och kanske ännu viktigare - våga lyssna!
Det var gripande och fantastiska berättelser och jag hoppas att flera kommer få tillfälle att lyssna på liknande. En kille berättade hur livet med Aspergers Syndrom kan te sig, en tjej berättade om självskadebeteende och depressioner och en annan om att bli utbränd. De berättade också om hur de funnit sin väg tillbaka till ett liv värt att leva. Killen med Aspergers visade en massa fantastiska foton och förklarade hur han ser världen i bilder. Detta fick oss både att le och känna hur viktigt det är att försöka förstå att vi ser på världen med olika ögon. Insåg när jag satt där att begreppet ”Skönheten ligger i betraktarens ögon” verkligen är bland de bättre som finns.
Tog med mig de där orden ut på gårdagens höstpromenad i solskenet. Stannade till och noterade både mina tankar och några detaljer. Vilken kraft både vi människor och naturen har! Kolla på trädet som i somras
genomborrades av blixten från krona till rot. Trots den kraften står det kvar där i all sin ståtlighet, precis som killen med Asperger stod där på scen i sin fulla glans och berättade sin historia.
Tankarna fortsatte att flöda och nya insikter poppade upp. Jag har så många gånger under de här åren känt
stor tacksamhet över att jag bor så här, med tillgång till naturen och de för
mig vilsamma vyerna. Jag passerar skog och ängar, skräms av döda
(förhoppningsvis!) ormar och säger några ord till kossan som glor på mig.
Jag vet att jag ofta uttalat denna tacksamhet med ett
tillägg – tur att jag inte bor i Stockholm, jag hade aldrig klarat av det! Men stopp där, dags att ändra den tanken. Det är ju så att även i Stockholm och andra
storstäder finns mängder av människor som brottas med livet precis som jag. Har
det sista året träffat på så mycket fantastiska människor som med utgångspunkt
från var de nu befinner sig gör det absolut bästa de kan och döm om min förvåning
när min nyfunna Twän @gudargod börjar dela foton från Stockholm som t o m jag
kan känna energin flöda ur.
När jag ser lugnet på skogsvägen, hittar hon en fullkomligt
öde plats mitt i city – jag har ju hela tiden tänkt enorma myller av folk. Det är ju faktiskt vackert på sitt sätt med det glänsande golvet och lampornas sken.
foto: @gudargod
När jag möts av mina ängar med ”sockerbitarna”
utplacerade har hon sin egen plats för tankar med utsikt över Stockholm. Jag
kan lätta förstå känslan att sitta där och bara låta tankarna fara iväg. Hon hittar sina fasta punkter, precis som jag gör.
foto: @gudargod
Och döm om min förvåning när jag faktiskt kan bli avundsjuk
på Henne när hon varierar sina foton och tankar med kullersten, vatten och
annat vackert från vår huvudstad. Jag lovar ingen "ond" avundsjuka, utan den där "goda" som grundar sig lite på beundran och viljan att själv göra. Jag fick dessutom en ny känsla och plötsligt kan jag se mig besöka storstan igen. Trodde aldrig jag skulle kunna känna så eftersom jag bara tänkt på allt buller och alla människor.
foto: @gudargod
foto: @gudargod
Hon och ambassadörerna på Hjärnkoll är bara några exempel på alla de underbara människor som finns och
som tar sina förutsättningar, ser på dem och utifrån det går ut i den ”natur”
som finns tillgänglig. Det finns massor av berättelser där ute som visar att när vi vågar prata, vågar lyssna och vågar reflektera så öppnar sig nya möjligheter. En del av oss "snöar in på myror" som killen från Hjärnkoll sa, någon fascineras av havet som jag gjorde i somras, andra upptäcker storstadens vackra sida och det är bara att inse att endast fantasin sätter gränser för vad vi ser och hur vi ser vår omgivning.
.png)
Jag kommer fortsätta vara tacksam över Min natur, men jag ska sluta med några tillägg och helt enkelt konstatera att vi människor är fantastiska på att se skönheten i det vi har framför oss. När livet är tufft och mörkt blir mitt sätt att betrakta det jag har framför mig helt avgörande. Ska jag lyckas nå dit jag vill så spelar känslan av att se det vackra och "skönheten" i både människor och natur stor roll. Observera att jag är mycket väl medveten om att det ibland kan te sig så svart så man inte ser någon skönhet hur man än vrider och vänder på huvudet. Förhoppningsvis får man en vacker dag se en liten, liten strimma ljus och just då är den ljusstrimman det vackraste man sett.
Ta hand om er där ute och tänk på att när ni ser er i spegeln så kom ihåg att "Skönheten ligger i betraktarens ögon".
Kram Lotta <3
#hjärnkoll #psykiskohälsa #vågaprata #skönhetenliggeribetraktarensögon
.jpeg)
.jpeg)
.JPG)
.JPG)
